En tanke jag tänker ibland.

Det där med vikt är konstigt. När jag var överviktig påpekade många att jag borde gå ner i vikt. Det hjälpte inte. Tvärtom faktiskt, jag tröståt varje gång någon sa något. Jag kände mig ful och äcklig. Oduglig.

 

Det hjälpte inte att folk sa det, jag visste ju det redan? Jag tror faktiskt jag var mer medveten om det än någon annan. När jag väl bestämde mig för att gå ner i vikt var det för att JAG ville det och kände mig redo för det.

 

Nu har jag gått ner 30 kg, är normalviktig och får ofta kommentarer om att jag är fin som jag är och att jag inte "behöver" gå ner mer i vikt. Men vem är ni att bestämma det? Jag ska gå ner 10 kg till för jag vet att det kommer få mig att må ännu bättre än jag gör nu och jag kommer fortfarande vara normalviktig. Jag hör vad ni säger men jag gör som jag alltid borde gjort, jag skiter i det!

 

Folk säger nu att jag duger som jag är. Det vet jag om. Jag har alltid dugit som jag är även om det känns som att jag inte alltid gjort det i andras ögon.

 

Ge mig tips och goda råd så jag kan göra helt tvärtom. Ja, så fungerar jag. Och troligvis många andra.